Idag har jag banne mig träningsvärk efter promenaden till stan och tillbaka. En sträcka som jag normalt går utan att blinka. Så ur form jag känner mig och med usel kondition. Sista 2 månaderna har jag ju gått som en pingvin så det är väl inte så konstigt kanske!

Det har tagit precis så lång tid att återhämta efter snittet som de sa, dvs 1 månad. Kan röra mig som vanligt och promenera med tempo.

Vad som inte är som vanligt är känseln runt ärret. Det kanske tar ett år eller den kommer kanske aldrig tillbaka. Litet pris att betala för den lilla tjej som sover på min arm just nu (hon är mammig och vaknar om jag lägger ned henne).

Varje dag är jag tacksam att hon inte föddes med skador av syrebrist! 

Hon är så perfekt och så fin. Vi har haft riktigt mysigt de här 2 dagarna. Iris är en riktig dröm att ha och göra med och vi kommunicerar riktigt bra nu. Det är sällan jag inte förstår vad hon vill. 

Jag hoppas den kramiga fasen är över snart så hon kan sova själv på dagen och jag kan handarbeta igen. Hon behöver en stickad hjälmmössa. 

Vi begav oss iväg på syjunta Iris och jag och det gick över förväntan bra. Jag behövde inte vara orolig att hon skulle bli kall med overall och bärsjal för det blev som en kamin av oss.

Iris var skeptisk när vi kom ut i mörkret. Hon har bara varit utomhus i dagsljus tidigare. Hon tittade stort och såg orolig ut, men var ändå tyst och lugn så jag knallade på istället för att vända och småpratade med henne. Jag trodde hon skulle somna under promenaden men det var för mycket ljus att titta på så hon slocknade när vi kom fram. Behövde varken amma eller byta blöja på cafeét så vår första runda på stan var med andra ord mycket trevlig och enkel. Härligt att det gick så smidigt även om jag förstår att det inte alltid kommer vara så lätt att ta med henne. 

Tyvärr så är det inte nästa syjunta förrän mot slutet av januari. 

Nu på morgonen skulle jag  öppna min fina dator och leka vidare med den. Men då hade jag tappat internetanslutningen. Ringde Olof men han stod i blåsten på en båt och jag hörde honom knappt. lösenordet kunde han inte i huvudet men jag uppfattade att han pratade om en kabel istället för det trådlösa. Och nu har jag fixat fram min anslutning. Jag blir alltid väldigt stolt när jag kan lösa tekniska problem själv! För några år sedan hade jag inte koll på läget. Nu har jag startat om modemet och allting fungerar! 

Jag har nu Iris sovandes i famnen och skriver detta. Hmmm.... jag har verkligen ingen ursäkt längre att inte vara aktiv på bloggen varje dag. På gott och ont alltså med den fantastiska datorn ;)

Jag hoppas att jag kan finna på intressanta saker att blogga om. Inte bara Iris kanske även om det självklart blir mest Iris. 

Ska lösa nästa tekniska problem när Olof kommer  hem igen. Hur jag ska få över mina foton lättast till den här datorn. Också en utmaning att lära mig bildhantera på Mac:en. 

Idag  ska Iris och jag gå på syjunta har jag tänkt! Det regnar ute och jag hoppas det hinner sluta. Cafeét där vi träffas är inte barnvagnsvänligt då det är 1 trappa upp. Därför ska jag försöka ha henne i bärsjalen med overall och gå till stan. Spännande att se om vi lyckas eller om vi får vända. Ska bli mysigt att träffa tjejerna igen. 

Innan dess ska Iris få ett bad och vi ska tvätta och tumla en maskin. 

Nu är jag och Iris på tu man hand efter en helg av massor av stök och liv. Mina 3 syskon samt pappa med fru har varit här hela helgen och firat med oss. Iris har aldrig varit med om en fest och hon var mycket trött på kvällen efter alla intryck och alla som gosat med henne. Jag är så tacksam och glad att Iris har så många som älskar henne och som kommer att ställa upp för henne när hon behöver det. Familjen åkte vid lunchtid och nu har Olof åkt iväg han också. Fiske i 2 dagar vid Vänern är det som gäller. Iris och jag har tänkt att gå på syjunta imorgon om vi orkar! Annars ska vi ta en daglig promenad och mysa som vanligt hemma. Jag har mat i frysen så jag klarar mig. Känns lite konstigt att Olof ska vara borta men det ska vi klara!

Iris sover just nu och jag njuter av min fina dator. Helt fantastiskt overkligt. Jag ska genast börja att skissa på ett fodral till den. Som skydd för smuts och repor när jag tar den med mig. 

Idag har jag fått uppleva en sån där känsla som man trodde hörde till barndomen och inte skulle få upplevas som vuxen. Jag fyller år idag - 30 dessutom! Eftersom jag precis fått min Iris så har jag knappt tänkt alls på att jag fyller år. Jag var glad att få fira den med en stor del av min familj eftersom de är här för att träffa Iris just denna helg.

Jag önskade mig en frukost och en god trevlig middag. Imorse öppnade jag lite kort och brev som jag fått och drack choklad med vispgrädde. Då kom Olof med ett paket som hette duga. Stort, tungt och hårt. Vad har han hittat på tänkte jag! 

När jag öppnade fick jag den där känslan - något man aldrig ens vågat drömma om att få i present. Som en jul eller födelsedag som liten då man fick det man önskat sig men aldrig trodde man skulle få. Som ett kök till Barbie, eller ett stall av LEGO.

Idag fick jag en alldeles egen MacBook!!!! Det är overkligt. 

Vit, nätt och alldeles allldeles underbar......

Och det blev möjligt tack vare många många underbara släktingar och vänner som bidragit. 

TUSEN TACK! Jag är så glad för min fina fina dator. Nu kan jag fortsätta blogga med lätthet, även när jag är iväg nånstans. 

Igår var vi på BVC på kontroll och även månadskontroll av en läkare. Allt är prima med Iris. Öron, ögon, ryggrad och höfter och allt vad de kollar på. Hon vägde 5055 gram och är nu 56,5 cm lång. Hon växer ur sina storlek 56 kläder. I natt var sista gången det blev ugglepyamasen (som var det första plagg hon bar) för den har blivit trång runt stuss och ben.

Det har inte blivit något bloggande på grund av att hon varit väldigt gosig och behövt närhet. Hon sover gärna på mitt bröst och då får hon göra det. Ibland har jag bärsjalen men även jag tycker det blir lite för varmt ibland och då sitter vi i soffan och myser. Inte mycket blir gjort hemmavid men så är det några dagar isåfall. Att hon redan växer ur kläder - det går så fort framåt att jag vill ta varje minut till vara.

Jag har lyckas få upp mina fina adventsstjärnor och en ljusstake. Ska plocka fram ett par dukar och nåt annat pynt så småningom.

Blir som vanligt så trött på julhysteri och konsumtion. Julhandeln ska slå nya rekord i år tydligen. och samtidigt har människor mage att klaga över den ekonomiska krisen. De flesta verkar ha väldigt gott om cash. Olof och jag håller som bäst på att vänja oss vid en betydligt mindre summa varje månad :)

Det kostar ju inte mycket att sitta i soffan och njuta av dottern!