Min lilla solstråle! Tyvärr svårt att fånga leenden på bild men vi jobbar på det...

Idag har jag banne mig träningsvärk efter promenaden till stan och tillbaka. En sträcka som jag normalt går utan att blinka. Så ur form jag känner mig och med usel kondition. Sista 2 månaderna har jag ju gått som en pingvin så det är väl inte så konstigt kanske!

Det har tagit precis så lång tid att återhämta efter snittet som de sa, dvs 1 månad. Kan röra mig som vanligt och promenera med tempo.

Vad som inte är som vanligt är känseln runt ärret. Det kanske tar ett år eller den kommer kanske aldrig tillbaka. Litet pris att betala för den lilla tjej som sover på min arm just nu (hon är mammig och vaknar om jag lägger ned henne).

Varje dag är jag tacksam att hon inte föddes med skador av syrebrist! 

Hon är så perfekt och så fin. Vi har haft riktigt mysigt de här 2 dagarna. Iris är en riktig dröm att ha och göra med och vi kommunicerar riktigt bra nu. Det är sällan jag inte förstår vad hon vill. 

Jag hoppas den kramiga fasen är över snart så hon kan sova själv på dagen och jag kan handarbeta igen. Hon behöver en stickad hjälmmössa.