Idag ska jag leka catering och leverera lunch till Olof på kontoret :)

Igår kom en vän förbi precis när vi hade ätit och utan att tänka erbjöd jag honom den sista portionen - som skulle varit Olofs lunchlåda! - och han blev väldigt glad och tacksam.

Jag tänkte inte alls på att jag gav bort Olofs mat, det bara är så naturligt för mig att erbjuda mat, om det finns, till de vänner som dyker upp. Fast det är väl en bra egenskap antar jag . Man känner sig aldrig fattig om man är generös med mat!

Det är min uppväxt som format mig givetvis! Med en mamma och mormor som upplevt andra kulturer. Alla vänner som var över och lekte fick stanna och äta om de ville, själv har jag ofta råkat ut för att som barn att få sitta kvar i lekrummet medans kompisen åt middag.

Annars håller jag på med smycketillverkning parallellt med jobbletandet. Ska gå och fotografera lite halsband. Tänkte att jag ska fota dem på en av provdockorna i butiken så man ser riktigt hur de hänger runt en hals!

 

Disa

19 september 2008 22:04

Hey sis!
Åh, jag blev helt generad när jag såg att du lagt upp bilden, men det var ju bra att mamma fick se den - hade glömt säga till henne :P
Apropå det där med att vara generös med mat - jag hade faktiskt den diskussionen med några vänner bara häromdagen, och de berättade såna saker som att de fått sitta kvar i kompisens rum medan denne gick och åt, och jag kan verkligen inte fatta detta!! Det kommer ju såklart, som du skriver, från vår uppväxt att jag ser det som självklart att man erbjuder mat och dryck till de som är i ens hem. Jag antar att jag haft tur med mina vänner då, som aldrig råkat ut för detta skumma snåla beteende...kan inte ens greppa att det förekommer! Men Olof kan ju inte klaga, att få lunchen caterad av dig är ju inget annat än lyx :D
Love you, puss!

 

Sofia

26 september 2008 23:06

Hemma hos oss har det också alltid bjudits på mat - men jag har minnen av att man som liten kunde sitta kvar på kompisens rum när de skulle äta. Skumt! Inte går det att skylla på att jag var svår i maten heller - mammas motto 'man måste alltid smaka' sitter stenhårt kvar än idag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en liten sida där jag visar upp mitt handarbete och deltar i en cyber-syjunta. Den som är road av det är välkommen in dit: http://sondagspyssel.blogspot.com         ...

Det funkar inte att blogga för mig just nu... Jag vill gärna fortsätta egentligen, för de få läsare jag har, släkt och vänner som kollar in vad vi gör. Men heltidsjobb och livet med Iris vill annorlunda. Lilla blomman har inte så stort sömnbehov, hon...

En bild på en toppen kofta som jag stickat till Iris:    Mönstret är Drops och man stickar i dubbelt garn så det är snabbstickat på nr 4 + 4,5. Fick slut på rosa garn - därav den lila halsringningen - men det blev faktiskt väldigt fint att ha de...

Det var runt midsommar som vi bestämde oss för att få till vårt bröllop nu i sommar. Vi har varit förlovade i snart 4 år och vi har börjat planera och sedan lagt det på is ett par gånger under den tiden. Med Iris till världen och massor av annat som ...

Vårt bröllop var enkelt och spontant och med ett litet litet gäng familj och fåtal vänner närvarande. Vad vi däremot fick i present var en riktig bröllopsfotografering. En vän till Olof har det som bisyssla och gav oss i present att fotografera all...