Jag har varit hemma ett par timmar nu och hunnit packa upp och komma till rätta igen. Man vet att man tycker om sitt hem när det är så skönt att komma tillbaka.

Stockholm bjöd på regn, lite shopping, många goda fikapauser och alla mina fina och vackra släktingar och framförallt en så fin minnesmiddag för farfar. Det känns fortfarande lite overkligt att vi aldrig kommer få höra honom berätta sina historier igen men vi får försöka minnas en del av dem och av alla konstiga slanguttryck han använde.

Jag ska ta och städa lite grann för det syns att vi båda var borta i helgen och lite upptagna förra veckan. Lyssnar på Tracy Chapman faktiskt - det var riktigt länge sedan - kan vara ett år eller två. Kan det bero på att min vän H landat i Sverige häromdan? När vi delade lägenhet så gick Tracy varm i CD-spelaren. Jag kom på att det i augusti var 10 år sedan jag flyttade från Stockholm till Skåne och lärde känna H och de andra. Numera pratar vi alldeles för sällan med varandra även om det bara är att "fortsätta där vi slutade" varje gång vi ses igen.

Något som funnits i mitt huvud sista månaden är tiden och vad vi gör med den, och hur olika personligheter får ut olika mycket av tiden. Jag är ju inte världens mest effektiva person - jag grunnar mycket på grejer och det tar tid från det sociala och har alltid gjort det - sån är jag. Jag kommer aldrig bli en tok-social "spindel i nätet" person men däremot ska jag sluta att skylla på ont om tid som ursäkt för något man önskar man gjort. Istället säga förlåt när jag har försummat någon och ständigt jobba på att bli bättre! Som Benjamin Franklin sade: "Lost time is never found again".

Ibland är det för sent och det kan man ångra länge - ibland hela livet kanske - men man måste kunna bli bättre och lära av sina misstag!