Vi har varit på "barn-loppis" och fyndat lite sommarkläder till Iris. Hon har precis gått över till storlek 68 och prognosen är att hon når 68 cm i längd i april/maj och då sakta går över till storlek 74. Vi hittade några fina klänningar. Köpte också ett par pekböcker och några haklappar. Som hon har börjat dregla så får vi byta ofta. Ett problem med kläder är att moderna barnkläder tydligt inte är designade för barn med tygblöjor. Så det krävs större storlek tidigare för att få plats med gumpen i tygblöja och ärmar och axlar blir då för stora. PoP-kläderna har dock plats för tygblöjor!

Loppisen var mest för mellanstora barn. Mycket plastleksaker och billiga H&M kläder. Vi var nöjda med besöket ändå.

Sen hämtade jag ut bilder jag äntligen beställde framkallning av igår. Jag har därmed kunnat börja göra fotoalbumet. 3 sidor blev klara när Iris sov efter lunch. Skönt att vara igång men det kommer nog gå ganska sakta framåt. Att sitta med bilderna från BB gjorde att lite tankar flöt upp igen. De där dagarna är så luddiga för mig. Jag var så lycklig och allt var så overkligt. Kommer alltid känna en liten sorg att jag inte kunde få hålla henne direkt hon föddes. Huvudsaken är ju att hon mår bra och Olof fick den äran att välkomna henne till världen. Men ändå. Jag fick inte se henne ta det där andetaget och skrika. Hörde på avstånd bara. 

Lite synd också att de var så stressade på avdelningen den dagen (9 förlossningar när de normalt har 3) att ingen hjälpte Olof sätta sig hud mot hud med Iris. Hon låg i plastbaljan och han pratade med henne och det gick nästan 2 timmar innan hon fick komma till mitt bröst. Olof var såklart överväldigad och visste inte vad han skulle göra. Jag är stolt över honom att han redde upp det så väl första halva dygnet!