Jag håller på och sträckläser en kanonbra bok. Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver. Hemsk, klok, insiktsfull och tankeväckande. Jag fick den i födelsedagspresent i december och började först för 1 månad sedan. Det är svårt att tro att den är så bra på själva baksidestexten. (Man ska aldrig döma en bok enbart på det såklart.) Den består av en serie brev som en kvinna skriver till sin ex-make 2 år efter att deras då 16-årige son utförde en skolmassaker som dödade 7 ungdomar och 2 vuxna. Hon har alltid vetat att sonen är mycket speciell och hon berättar historier från tiden som hemmafru med honom och hur hon såg/ser på föräldraskap och hur hennes liv nu är med sonen i ungdomsfängelse.

Det tar ett tag att komma in i den och med fördel läser man ett par kapitel i taget i början om man kan. Sen är man fast. Har man inte barn redan så får man också tankar om att aldrig skaffa barn men de går faktiskt snabbt över igen trots att Kevin inte gör det! Att få barn är ju inte självklart och att få det "perfekta" friska barn man föreställer sig att man ska få är verkligen inte självklart. Alla får inte heller de föräldrar de skulle velat ha! Vi är alla olika personligheter som kommer mer eller mindre bra överens.

Sen är också boken full av så mycket annat träffsäkert t ex citatet: "De hade ingen förståelse för hur någon kunde gå och se en film som inte slutade lyckligt eller köpa konst som inte var dekorativ. De hade en förstklassig stereo med högtalare värda tusen dollar styck, men bara en handfull CD skivor med hissmusik och samlingsskivor: Absolute Opera; Classical Greatest Hits. Det kanske låter som lättja, men jag tror att det snarare var hjälplöshet: de visste inte vad man har musik till."

Nu har jag en tredjedel kvar och jag håller lite på det idag (läste 3 kapitel imorse) för att ha ytterligare några bussresor kvar med den.

Inte blev det något jobb i Borgholm igår! Jag blev jättedålig under natten och igår så låg jag bara och sov hela dagen och framför tv på kvällen. Först framåt 22 släppte febern greppet. Nu mår jag mycket bättre och är ändå ledig idag - får se om jag jobbar imorgon, bara att känna efter! Olof är också hemma fortfarande, han har suttit och läst gamla nummer av Fiskejournalen i 4 timmar. Jag är glad att han bläddrar i dem för jag vill inte att det ligger en stor hög som han aldrig tittar i. Då kan han ha dem i källaren eller ge bort dem. Nu har ju även jag en förmåga att samla på mig tidningar så jag har tålamod med det. Själv är jag kritisk till vad jag sparar, ger gärna vidare till andra eller river ut inspirationsbilder och sätter i pärm innan jag återvinner resten. Det blir lätt stora högar med trycksaker - vi fullkomligt översvämmas med bilder och andra intryck. Ibland är det bästa för kreativiteten att inte läsa nånting eller se på tv utan bara låta tidigare intryck poppa upp igen.

Fast läsa är ju samtidigt det bästa som finns. Jag håller på med en underbar bok. Se nästa inlägg!