Jag håller på och sträckläser en kanonbra bok. Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver. Hemsk, klok, insiktsfull och tankeväckande. Jag fick den i födelsedagspresent i december och började först för 1 månad sedan. Det är svårt att tro att den är så bra på själva baksidestexten. (Man ska aldrig döma en bok enbart på det såklart.) Den består av en serie brev som en kvinna skriver till sin ex-make 2 år efter att deras då 16-årige son utförde en skolmassaker som dödade 7 ungdomar och 2 vuxna. Hon har alltid vetat att sonen är mycket speciell och hon berättar historier från tiden som hemmafru med honom och hur hon såg/ser på föräldraskap och hur hennes liv nu är med sonen i ungdomsfängelse.

Det tar ett tag att komma in i den och med fördel läser man ett par kapitel i taget i början om man kan. Sen är man fast. Har man inte barn redan så får man också tankar om att aldrig skaffa barn men de går faktiskt snabbt över igen trots att Kevin inte gör det! Att få barn är ju inte självklart och att få det "perfekta" friska barn man föreställer sig att man ska få är verkligen inte självklart. Alla får inte heller de föräldrar de skulle velat ha! Vi är alla olika personligheter som kommer mer eller mindre bra överens.

Sen är också boken full av så mycket annat träffsäkert t ex citatet: "De hade ingen förståelse för hur någon kunde gå och se en film som inte slutade lyckligt eller köpa konst som inte var dekorativ. De hade en förstklassig stereo med högtalare värda tusen dollar styck, men bara en handfull CD skivor med hissmusik och samlingsskivor: Absolute Opera; Classical Greatest Hits. Det kanske låter som lättja, men jag tror att det snarare var hjälplöshet: de visste inte vad man har musik till."

Nu har jag en tredjedel kvar och jag håller lite på det idag (läste 3 kapitel imorse) för att ha ytterligare några bussresor kvar med den.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en liten sida där jag visar upp mitt handarbete och deltar i en cyber-syjunta. Den som är road av det är välkommen in dit: http://sondagspyssel.blogspot.com         ...

Det funkar inte att blogga för mig just nu... Jag vill gärna fortsätta egentligen, för de få läsare jag har, släkt och vänner som kollar in vad vi gör. Men heltidsjobb och livet med Iris vill annorlunda. Lilla blomman har inte så stort sömnbehov, hon...

En bild på en toppen kofta som jag stickat till Iris:    Mönstret är Drops och man stickar i dubbelt garn så det är snabbstickat på nr 4 + 4,5. Fick slut på rosa garn - därav den lila halsringningen - men det blev faktiskt väldigt fint att ha de...

Det var runt midsommar som vi bestämde oss för att få till vårt bröllop nu i sommar. Vi har varit förlovade i snart 4 år och vi har börjat planera och sedan lagt det på is ett par gånger under den tiden. Med Iris till världen och massor av annat som ...

Vårt bröllop var enkelt och spontant och med ett litet litet gäng familj och fåtal vänner närvarande. Vad vi däremot fick i present var en riktig bröllopsfotografering. En vän till Olof har det som bisyssla och gav oss i present att fotografera all...