Jag har levt långsamt sista veckan. Först var jag hos fina M där man lever riktigt långsamt. Lagar mat på vedspis, hämtar diskvatten i ån. Tar varje minut och njuter av den. Precis vad jag behövde i helgen.

Tillbaka på jobbet har jag behållit lugnet så gott de gick och på kvällen stått i köket eller sysslat med garner. Jag har bakat knäckebröd en kväll - det blev gott. Gjort auberginegratäng och annan tidskrävande mat. När man lagar mat blir det både lite skönt bortkopplande av tankarna men också den ro som låter en begrunda vissa saker man bär i huvudet. Min farfar har gått bort. Han var inte en del av mitt dagliga liv på det sättet, vi träffades mest vid födelsedagar och högtider, men i det att han är borta finns såklart en enorm tomhet. Jag får också bära på det att jag inte hann träffa honom igen innan han dog. Så är det. Nu vet ni varför jag är ledsen.

Jag bloggar igen när jag känner för, antagligen inte förrän nästa vecka. I helgen blir det en liten kräftskiva hos M, som länge varit planerad. Den blir inte så stor som vi trodde och det är ju skönt. Vi säger så så länge!