...önskade jag att jag hade burit på en kamera. Det hade blivit en jättefin bild. Jag var ute på promenad med min Ipod, min vanliga runda vid havet. Där finns det mellan sista villaraden och stranden en stor gräsmatta/fotbollsplan. Eftersom det är nära vattnet blir det ofta sankt där och när det fryser på (som inatt) blir det en stor isfläck där. Jag kom strosande och hade precis sett ett sällskap gå från bryggan till parkeringen, varav en i sällskapet var iklädd torrdräkt och tuber efter att precis ha dykt, bara det var en syn!

Så tittade jag upp och fick se på den här "isbanan" två lekande barn. Flickan hade skridskor på sig och gled runt, pojken som jag antar är hennes lillebror, hade en sopkvast och försökte jämna till det för henne genom att sopa ihop lössnön. Det var en fantastisk syn - mitt i allt det gröna se två barn som tar vara på den lilla vinter som dykt upp, förmodligen bara över dagen. Jag gillar det - ta vara på ögonblicket för sen är det förlorat!