Igår eftermiddag lossnade lilla navelstumpen! Det läker så fint så, vi har varit så noga med att tvätta varje dag. Tänk att imorgon har vi haft Iris i vårt liv i 2 veckor. Sista dagarna har det kännts mycket bra och vi har lärt känna hennes uttryck bättre. Blicken är fixerad mycket oftare och hon "pratar" med oss. I gengäld så visar hon sin vilja starkare för var dag, det händer så mycket så fort. För bara en vecka sedan var hon så väldigt mycket "mindre" om nån förstår vad jag menar.

Nu mitt på dagen (i underbart solsken) ska vi promenera bort till sjukhuset och fotografera oss för lokaltidingen Barometern. Det är kostnadsfritt och roligt för vänner här i stan att kunna se bilden. Kommer också att finnas på nät-tidningen.

Vi övar på att använda bärsjalen Iris och jag. Det kräver nog lite grann tålamod att få till det riktigt bra. Jag tycker det är väldigt skönt och mysigt men Iris är inte riktigt lika med på noterna och tröttnar efter ett tag. Snabbt så upptäckte jag hur mycket den värmer och de första försöken blev hon nog för varm, stackars Iris - inte konstigt att hon protesterade! Jag ser fram emot att träna in oss på detta och få armarna fria lite oftare.

Under Iris sovpass nu efter lunch så har vi tagit tag i olika viktiga saker. Försäkring, faderskapsanmälan, namnregistering etc etc. Vi håller på att välja förnamn till Iris utöver hennes tilltalsnamn och det har blivit lite mer diskussioner kring det. Tilltalsnamnet var vi helt överrens om! Tills faderskapet är klart så kan vi inte posta det iallafall så vi har lite mer tid på oss ;)

BVC-sköterskan som gjorde hembesöket igår var trevlig och det kändes bra med henne. Iris vägde 4320 gr. Navelstumpen är på väg av och det ser bra ut. Hon fjällar lite över kroppen med det var tydligen helt normalt. Överburna bebisar har så lite fosterfett kvar när de kommer ut och blir torrare.

Jag är extremt hungrig idag så det är dags för ett mellanmål nu. Törstig är jag också hela tiden och det är så surrealistiskt att jag inte kissar ut motsvarande den gigantiska mängd vatten jag dricker - det kissar lilla tjejen ut i sina blöjor... fantastiskt!

Eftermiddagen ska det bli en promenad för att hämta ut paket som kommit! Spännande!

Idag ringde sköterskan från BVC och ville boka tid för det första hembesöket. Antingen idag eller på torsdag. Hon bad om ursäkt att det blev kort varsel. Det går lika bra idag tyckte jag, vi är ändå bara hemma och myser. Det är så rått ute idag så nån promenad tar vi nog inte. Kanske, vi får se...

Iris börjar få riktiga rutiner kring sin sovning nu! Det är härligt att kunna förutse lite grann hur hon kommer bete sig närmsta timmen! Hon har 2 längre sovpass. Mellan 11 och 13, mellan 17 och 19 och på natten sover hon i 2 -timmars intervall också, vilket jag är mycket tacksam för. Mellan 23 och 01 är hon extremt snuttig och krävande men nu är vi beredda på det och det känns helt okej!

Dessutom är hon en riktigt solstråle på morgonen. När vi vaknat hon och jag och hon har blivit skött så gosar vi en stund och sedan lägger jag henne hos morgontrötta pappa och kastar mig ut för att äta frukost. Hon sprattlar och "leker" och är jättegosig. Och jag lover att hon LER!!!!! Det kom fram gradvis under helgen som en "nöjd-min" och nu så ler hon på riktigt!

Mamma är så otroligt kär i sin lilla Iris :)

Iris har extremt snuttiga dagar just nu!

Hon äter väldigt mycket och har fått till riktigt fina tjocka kinder man kan gosa med :)

När hon inte äter så sover hon väldigt mycket och hon är bara ledsen om inte jag tar fram bröstet kvickt nog.

Det finns lite tid för bus och lek också, speciellt på morgonen.

Ikväll är det en hel vecka sedan vi fick hålla vår Iris. Det har varit den längsta veckan i mitt liv. Tiden har betett sig underligt, dagarna har flutit ihop och varit evighetslånga samtidigt. Allting är nytt med Iris. Vi börjar att bli duktiga på att byta blöja och byta kläder. Även Olof som tyckte det var hemskt pilligt i början för hans stora händer. Många blöjor blir det... Det är som om hon älskar att bajsa i en helt nybytt blöja :) Men vi övar på att lära oss att vänta lite på eventuellt mer innan vi springer och byter! 

Vi har så mysiga dagar här hemma med henne. Det tar tid att bearbeta allt vi varit med om. Då och då kommer minnen från förlossningen, operationen och första tiden upp till ytan och vi kan prata om det. Eftersom jag har bearbetat tankar här under graviditeten känns det naturligt att fortsätta göra det nu, för min egen skull. Just nu handlar allt om att komma in i amningen och lära mig hur hon fungerar kring det. På sjukhuset blev det naturlig vila då hon sov eftersom det inte fanns något att göra. Nu när vi är hemma så måste jag aktivt tänka på att slappna av och inte vara den Alma jag brukade vara hemma innan hon kom. Olof hjälper mig att hålla mig lugn och säger till mig att sitta ned. Det tar 3 veckor till innan jag kan börja känna på att lyfta saker igen (förutom Iris). Sedan ytterligare 2-4 innan jag kan göra situps försiktigt. 

Nu så ropar lilla damen på mat...

Idag har vi varit en sväng på BB-hemvårdsavdelningen för en sista viktkontroll innan vi nu lämnas över till BVC. Vi var på väg hem på tisdagen med Iris men fick inte gå hem då hennes nakenvikt visade att hon gått ned mer än 10 % i vikt efter födseln. Det är gränsen för noga övervakning av bebisens ätning.

När hon föddes vägde hon som sagt 4110, vilket är precis på kurvan för en bebis 42 veckor + 2 dagar så hon är inte stor på något sätt. På tisdagen vägde hon bara 3695 gr. Som tur var så rann min mjölk till med besked under tisdagen och jag kunde pumpa ut och vi hällde i henne då hon inte orkade suga själv. Eftersom hon inte fick i sig ordentligt med mat fick hon också förhöjda halter av bilirubin (gulsot) som de ville övervaka utvecklingen av. Det blev aldrig aktuellt med behandling och det var skönt.

På onsdagen vägde hon in sig på 3770 - hade alltså gått upp 75 gr under dygnet och barnmorskorna var även nöjda med min amning så då fick vi åka hem för att kunna slappna av och göda upp henne rejält!

Lilla stumpan har verkligen tagit dem på orden och käkat som en gudinna de här 2 dagarna. På dagens kontroll så landade hon på otroliga 4010 gr! 120 gr om dagen har hon ökat! Det känns otroligt skönt att inte behöva oroa sig för det längre. Min mjölk verkar ju dessutom hålla en god kvalitet! Iris är tillbaka på banan med besked.

Som jag har uttryckt tidigare så känner jag en oerhörd tacksamhet att jag bor i Sverige som har en så fantastisk mödravård.

Iris stannade länge inne i mig - 16 dagar! Därinne mådde hon alldeles prima, vi var på 2 CTG under sista månaden. Det som ledde till att jag gick så långt förbi datumet och blev igångsatt är att hon inte ville börja trycka på nedåt i bäckeningången. Detta ställde också till problem under förlossningen!

När jag kom till förlossningsavdelningen kl 08 på lördagen hade jag haft regelbundna värkar i över ett dygn, ca 6-8 minuter emellan. Jag var öppen 2,5 cm och var i latensfasen utan att veta om det. Igångsättningen kunde därför börja med att fosterhinnorna spräcktes istället för att applicera den uppmjukande gelen.

CTG var fint och fostervattnet var klart och fint och vi var mycket hoppfulla! Nu var vi igång!

När kl var 13 hade värkarna inte ökat i intensitet och det sattes värkstimulerande dropp. Då började problemen. När värkarna intensifierades så sjönk Iris hjärtljud under värk och fick svårt att återhämta sig. Hon gjorde heller inga framsteg med att tränga ned i mitt bäcken. Efter 2 timmar fick droppet stängas av och då mådde hon genast bättre. Kl 16 så startade de droppet igen för att smyga igång det väldigt försiktigt. Jag hanterar smärtan med en akupunkturnål i pannan samt sterila kvaddlar i ryggslutet och så förståts andas med profylaxandning.

Fostervattnet som läcker ut har nu blivit färgat av babybeck vilket de inte berättar för oss då, det fick jag veta senare. Iris är stressad därinne. En ny omgång kvaddlar i ryggen och jag satt på pilatesboll i en timme.

Droppet höjs och kl 19 vill jag börja med lustgasen. I knappt en timme fungerade det väldigt bra och vi gjorde framsteg. Sedan så kraschade Iris hjärtljud och allt tog en annan vändning. Känslan under dagen hade naturligtvis varit att allting inte var okej. När hennes huvud fortfarande inte trängt ned efter alla timmar så började vi bli oroliga även Olof och jag. Teamet hade varit det länge fick vi veta efteråt.

Kl 20 stänger de droppet, ger mig bricanyl för att stänga av värkarna och kl 20:21 ligger jag klar på operationsbordet och de börjar ta ut mitt barn med akutsnitt. Jag hann få en spinalbedövning så jag är vaken och Olof sitter vid min sida.

Iris föddes 20:24 och hennes Apgar var då 9-10-10. En sån tur, det var verkligen på en tunn skör tråd att hon klarade sig.

Förklaringen jag fick var att moderkakan var åldrad och inte klarade av att ge henne syre under sammandragningarna. Så fort de kom tätare så mådde hon väldigt dåligt. Hade de inte handlat i tid så hade vi förlorat henne. Jag fick träffa Iris några minuter och prata med henne. Redan där så fick hon sitt namn. Olof fick därefter bada och sköta och klä på Iris medan de avslutade och körde mig till uppvak. De har verkligen knytit an fint pappa och dotter. Mina stora kärlekar!