Ikväll är det en hel vecka sedan vi fick hålla vår Iris. Det har varit den längsta veckan i mitt liv. Tiden har betett sig underligt, dagarna har flutit ihop och varit evighetslånga samtidigt. Allting är nytt med Iris. Vi börjar att bli duktiga på att byta blöja och byta kläder. Även Olof som tyckte det var hemskt pilligt i början för hans stora händer. Många blöjor blir det... Det är som om hon älskar att bajsa i en helt nybytt blöja :) Men vi övar på att lära oss att vänta lite på eventuellt mer innan vi springer och byter! 

Vi har så mysiga dagar här hemma med henne. Det tar tid att bearbeta allt vi varit med om. Då och då kommer minnen från förlossningen, operationen och första tiden upp till ytan och vi kan prata om det. Eftersom jag har bearbetat tankar här under graviditeten känns det naturligt att fortsätta göra det nu, för min egen skull. Just nu handlar allt om att komma in i amningen och lära mig hur hon fungerar kring det. På sjukhuset blev det naturlig vila då hon sov eftersom det inte fanns något att göra. Nu när vi är hemma så måste jag aktivt tänka på att slappna av och inte vara den Alma jag brukade vara hemma innan hon kom. Olof hjälper mig att hålla mig lugn och säger till mig att sitta ned. Det tar 3 veckor till innan jag kan börja känna på att lyfta saker igen (förutom Iris). Sedan ytterligare 2-4 innan jag kan göra situps försiktigt. 

Nu så ropar lilla damen på mat...