Som jag har uttryckt tidigare så känner jag en oerhörd tacksamhet att jag bor i Sverige som har en så fantastisk mödravård.

Iris stannade länge inne i mig - 16 dagar! Därinne mådde hon alldeles prima, vi var på 2 CTG under sista månaden. Det som ledde till att jag gick så långt förbi datumet och blev igångsatt är att hon inte ville börja trycka på nedåt i bäckeningången. Detta ställde också till problem under förlossningen!

När jag kom till förlossningsavdelningen kl 08 på lördagen hade jag haft regelbundna värkar i över ett dygn, ca 6-8 minuter emellan. Jag var öppen 2,5 cm och var i latensfasen utan att veta om det. Igångsättningen kunde därför börja med att fosterhinnorna spräcktes istället för att applicera den uppmjukande gelen.

CTG var fint och fostervattnet var klart och fint och vi var mycket hoppfulla! Nu var vi igång!

När kl var 13 hade värkarna inte ökat i intensitet och det sattes värkstimulerande dropp. Då började problemen. När värkarna intensifierades så sjönk Iris hjärtljud under värk och fick svårt att återhämta sig. Hon gjorde heller inga framsteg med att tränga ned i mitt bäcken. Efter 2 timmar fick droppet stängas av och då mådde hon genast bättre. Kl 16 så startade de droppet igen för att smyga igång det väldigt försiktigt. Jag hanterar smärtan med en akupunkturnål i pannan samt sterila kvaddlar i ryggslutet och så förståts andas med profylaxandning.

Fostervattnet som läcker ut har nu blivit färgat av babybeck vilket de inte berättar för oss då, det fick jag veta senare. Iris är stressad därinne. En ny omgång kvaddlar i ryggen och jag satt på pilatesboll i en timme.

Droppet höjs och kl 19 vill jag börja med lustgasen. I knappt en timme fungerade det väldigt bra och vi gjorde framsteg. Sedan så kraschade Iris hjärtljud och allt tog en annan vändning. Känslan under dagen hade naturligtvis varit att allting inte var okej. När hennes huvud fortfarande inte trängt ned efter alla timmar så började vi bli oroliga även Olof och jag. Teamet hade varit det länge fick vi veta efteråt.

Kl 20 stänger de droppet, ger mig bricanyl för att stänga av värkarna och kl 20:21 ligger jag klar på operationsbordet och de börjar ta ut mitt barn med akutsnitt. Jag hann få en spinalbedövning så jag är vaken och Olof sitter vid min sida.

Iris föddes 20:24 och hennes Apgar var då 9-10-10. En sån tur, det var verkligen på en tunn skör tråd att hon klarade sig.

Förklaringen jag fick var att moderkakan var åldrad och inte klarade av att ge henne syre under sammandragningarna. Så fort de kom tätare så mådde hon väldigt dåligt. Hade de inte handlat i tid så hade vi förlorat henne. Jag fick träffa Iris några minuter och prata med henne. Redan där så fick hon sitt namn. Olof fick därefter bada och sköta och klä på Iris medan de avslutade och körde mig till uppvak. De har verkligen knytit an fint pappa och dotter. Mina stora kärlekar!