Som jag har uttryckt tidigare så känner jag en oerhörd tacksamhet att jag bor i Sverige som har en så fantastisk mödravård.

Iris stannade länge inne i mig - 16 dagar! Därinne mådde hon alldeles prima, vi var på 2 CTG under sista månaden. Det som ledde till att jag gick så långt förbi datumet och blev igångsatt är att hon inte ville börja trycka på nedåt i bäckeningången. Detta ställde också till problem under förlossningen!

När jag kom till förlossningsavdelningen kl 08 på lördagen hade jag haft regelbundna värkar i över ett dygn, ca 6-8 minuter emellan. Jag var öppen 2,5 cm och var i latensfasen utan att veta om det. Igångsättningen kunde därför börja med att fosterhinnorna spräcktes istället för att applicera den uppmjukande gelen.

CTG var fint och fostervattnet var klart och fint och vi var mycket hoppfulla! Nu var vi igång!

När kl var 13 hade värkarna inte ökat i intensitet och det sattes värkstimulerande dropp. Då började problemen. När värkarna intensifierades så sjönk Iris hjärtljud under värk och fick svårt att återhämta sig. Hon gjorde heller inga framsteg med att tränga ned i mitt bäcken. Efter 2 timmar fick droppet stängas av och då mådde hon genast bättre. Kl 16 så startade de droppet igen för att smyga igång det väldigt försiktigt. Jag hanterar smärtan med en akupunkturnål i pannan samt sterila kvaddlar i ryggslutet och så förståts andas med profylaxandning.

Fostervattnet som läcker ut har nu blivit färgat av babybeck vilket de inte berättar för oss då, det fick jag veta senare. Iris är stressad därinne. En ny omgång kvaddlar i ryggen och jag satt på pilatesboll i en timme.

Droppet höjs och kl 19 vill jag börja med lustgasen. I knappt en timme fungerade det väldigt bra och vi gjorde framsteg. Sedan så kraschade Iris hjärtljud och allt tog en annan vändning. Känslan under dagen hade naturligtvis varit att allting inte var okej. När hennes huvud fortfarande inte trängt ned efter alla timmar så började vi bli oroliga även Olof och jag. Teamet hade varit det länge fick vi veta efteråt.

Kl 20 stänger de droppet, ger mig bricanyl för att stänga av värkarna och kl 20:21 ligger jag klar på operationsbordet och de börjar ta ut mitt barn med akutsnitt. Jag hann få en spinalbedövning så jag är vaken och Olof sitter vid min sida.

Iris föddes 20:24 och hennes Apgar var då 9-10-10. En sån tur, det var verkligen på en tunn skör tråd att hon klarade sig.

Förklaringen jag fick var att moderkakan var åldrad och inte klarade av att ge henne syre under sammandragningarna. Så fort de kom tätare så mådde hon väldigt dåligt. Hade de inte handlat i tid så hade vi förlorat henne. Jag fick träffa Iris några minuter och prata med henne. Redan där så fick hon sitt namn. Olof fick därefter bada och sköta och klä på Iris medan de avslutade och körde mig till uppvak. De har verkligen knytit an fint pappa och dotter. Mina stora kärlekar!

 

papps

5 november 2009 15:50

ta mig f-n, jag gråter

kramar

 

Maria

5 november 2009 17:08

Skönt att ni mår bra nu och att allt gick bra efter omständigheterna! Vet ju av egen erfarenhet att de är väldigt duktiga på förlossningen. Glöm bara inte bort att känna efter hur det känns för dig när ni landat. Eftersom allt är så nytt blir det en väldig fokus på bebisen när den väl kommer men man själv måste också må bra! Det finns duktigt folk att tillgå även i det fallet om man känner att man vill prata igenom efteråt vad som egentligen hände under förlossningen. Eftersom du skriver att ni är trötta men otroligt lyckliga så är det nog ingen fara med er!
Många kramar!

 

mica

5 november 2009 17:24

Ahhh den lilla Iris! Stor tacksamhet över att vi bor med fin vård, för barn och mödrar! Mycket välskrivet + spännande!
OCH allt har gått bra till slut och vi har henne här hos oss; R.V.D Vad mycket ni fick gå igenom tillsammans, ännu gladare och tacksam är jag nu. Älskar bilden! Hon är den sötaste av alla söta, vad fina ni är...............Olof så stolt!

 

Micki

5 november 2009 18:13

Tårarna började trilla på mig med. Hon är verkligen ett under lilla Iris! vilken vacker familj ni är :) Längtar såå tills jag får träffa er! Massa kramar från Micki

 

katt

5 november 2009 18:53

och mina tårar kom de med...

va härligt lyckliga ni är, underbart!
kram

 

Carina

5 november 2009 22:17

Så skönt att allt gick bra till slut!
Grattis till den vackra flickan och kram till er alla 3, njut nu av denna första underbara tid med er lilla Iris.
(Mammas finaste namn har jag alltid tyckt )

 

Anneth

6 november 2009 08:02

Och nu på fredag morgon när jag läser bloggen så kommer tårarna här med. Så dramatiskt, det hade jag inte förstått. Underbar bild som utstrålar så mycket lycka.

Kram Anneth

 

Susanna M

6 november 2009 12:08

Stoort grattis och kram på er alla tre, vilken otrolig lättnad att det slutade lyckligt. Även om jag visste att ni fått barn satt man verkligen med hjärtat i halsgropen och läste förlossningsberättelsen. Varför måste de vänta så länge, både med att sätta igång förlossningen och med att besluta om snitt? Bäst att inte tänka för mycket, bara njuta av föräldralyckan (håller med Maria). Välkommen till Mammaklubben!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en liten sida där jag visar upp mitt handarbete och deltar i en cyber-syjunta. Den som är road av det är välkommen in dit: http://sondagspyssel.blogspot.com         ...

Det funkar inte att blogga för mig just nu... Jag vill gärna fortsätta egentligen, för de få läsare jag har, släkt och vänner som kollar in vad vi gör. Men heltidsjobb och livet med Iris vill annorlunda. Lilla blomman har inte så stort sömnbehov, hon...

En bild på en toppen kofta som jag stickat till Iris:    Mönstret är Drops och man stickar i dubbelt garn så det är snabbstickat på nr 4 + 4,5. Fick slut på rosa garn - därav den lila halsringningen - men det blev faktiskt väldigt fint att ha de...

Det var runt midsommar som vi bestämde oss för att få till vårt bröllop nu i sommar. Vi har varit förlovade i snart 4 år och vi har börjat planera och sedan lagt det på is ett par gånger under den tiden. Med Iris till världen och massor av annat som ...

Vårt bröllop var enkelt och spontant och med ett litet litet gäng familj och fåtal vänner närvarande. Vad vi däremot fick i present var en riktig bröllopsfotografering. En vän till Olof har det som bisyssla och gav oss i present att fotografera all...