Inatt drömde jag en konstig dröm där jag mötte en bekant på stan som bar sin dotter i ett babyskydd. "Ja hon fyller snart 5 år nu" sade vännen. "Men Iris är ju större och hon är bara 4 månader...." utbrast jag.

I mitt undermedvetna tycker jag tydligen att Iris är på tok för stor :)

Visst önskar jag ibland att hon vägde lite mindre, för jag blir trött i armarna, men jag älskar varje liten valk på hennes lår och de tjocka kinderna och fettdepån i nacken! Hon är en välmående och lång bebis med hull och jag är tacksam att amningen fungerar så bra. Hon brås ju så tydligt på sin far och där ingår väl att vara bra mycket större än genomsnittet...

Just nu sover hon i bärsjalen - har inte hjärta att lägga ned henne som jag brukar när hon somnat. Det är mysigt att höra hennes andetag mot mitt bröst.