Nu på morgonen skulle jag  öppna min fina dator och leka vidare med den. Men då hade jag tappat internetanslutningen. Ringde Olof men han stod i blåsten på en båt och jag hörde honom knappt. lösenordet kunde han inte i huvudet men jag uppfattade att han pratade om en kabel istället för det trådlösa. Och nu har jag fixat fram min anslutning. Jag blir alltid väldigt stolt när jag kan lösa tekniska problem själv! För några år sedan hade jag inte koll på läget. Nu har jag startat om modemet och allting fungerar! 

Jag har nu Iris sovandes i famnen och skriver detta. Hmmm.... jag har verkligen ingen ursäkt längre att inte vara aktiv på bloggen varje dag. På gott och ont alltså med den fantastiska datorn ;)

Jag hoppas att jag kan finna på intressanta saker att blogga om. Inte bara Iris kanske även om det självklart blir mest Iris. 

Ska lösa nästa tekniska problem när Olof kommer  hem igen. Hur jag ska få över mina foton lättast till den här datorn. Också en utmaning att lära mig bildhantera på Mac:en. 

Idag  ska Iris och jag gå på syjunta har jag tänkt! Det regnar ute och jag hoppas det hinner sluta. Cafeét där vi träffas är inte barnvagnsvänligt då det är 1 trappa upp. Därför ska jag försöka ha henne i bärsjalen med overall och gå till stan. Spännande att se om vi lyckas eller om vi får vända. Ska bli mysigt att träffa tjejerna igen. 

Innan dess ska Iris få ett bad och vi ska tvätta och tumla en maskin. 

Nu är jag och Iris på tu man hand efter en helg av massor av stök och liv. Mina 3 syskon samt pappa med fru har varit här hela helgen och firat med oss. Iris har aldrig varit med om en fest och hon var mycket trött på kvällen efter alla intryck och alla som gosat med henne. Jag är så tacksam och glad att Iris har så många som älskar henne och som kommer att ställa upp för henne när hon behöver det. Familjen åkte vid lunchtid och nu har Olof åkt iväg han också. Fiske i 2 dagar vid Vänern är det som gäller. Iris och jag har tänkt att gå på syjunta imorgon om vi orkar! Annars ska vi ta en daglig promenad och mysa som vanligt hemma. Jag har mat i frysen så jag klarar mig. Känns lite konstigt att Olof ska vara borta men det ska vi klara!

Iris sover just nu och jag njuter av min fina dator. Helt fantastiskt overkligt. Jag ska genast börja att skissa på ett fodral till den. Som skydd för smuts och repor när jag tar den med mig. 

Idag har jag fått uppleva en sån där känsla som man trodde hörde till barndomen och inte skulle få upplevas som vuxen. Jag fyller år idag - 30 dessutom! Eftersom jag precis fått min Iris så har jag knappt tänkt alls på att jag fyller år. Jag var glad att få fira den med en stor del av min familj eftersom de är här för att träffa Iris just denna helg.

Jag önskade mig en frukost och en god trevlig middag. Imorse öppnade jag lite kort och brev som jag fått och drack choklad med vispgrädde. Då kom Olof med ett paket som hette duga. Stort, tungt och hårt. Vad har han hittat på tänkte jag! 

När jag öppnade fick jag den där känslan - något man aldrig ens vågat drömma om att få i present. Som en jul eller födelsedag som liten då man fick det man önskat sig men aldrig trodde man skulle få. Som ett kök till Barbie, eller ett stall av LEGO.

Idag fick jag en alldeles egen MacBook!!!! Det är overkligt. 

Vit, nätt och alldeles allldeles underbar......

Och det blev möjligt tack vare många många underbara släktingar och vänner som bidragit. 

TUSEN TACK! Jag är så glad för min fina fina dator. Nu kan jag fortsätta blogga med lätthet, även när jag är iväg nånstans. 

Igår var vi på BVC på kontroll och även månadskontroll av en läkare. Allt är prima med Iris. Öron, ögon, ryggrad och höfter och allt vad de kollar på. Hon vägde 5055 gram och är nu 56,5 cm lång. Hon växer ur sina storlek 56 kläder. I natt var sista gången det blev ugglepyamasen (som var det första plagg hon bar) för den har blivit trång runt stuss och ben.

Det har inte blivit något bloggande på grund av att hon varit väldigt gosig och behövt närhet. Hon sover gärna på mitt bröst och då får hon göra det. Ibland har jag bärsjalen men även jag tycker det blir lite för varmt ibland och då sitter vi i soffan och myser. Inte mycket blir gjort hemmavid men så är det några dagar isåfall. Att hon redan växer ur kläder - det går så fort framåt att jag vill ta varje minut till vara.

Jag har lyckas få upp mina fina adventsstjärnor och en ljusstake. Ska plocka fram ett par dukar och nåt annat pynt så småningom.

Blir som vanligt så trött på julhysteri och konsumtion. Julhandeln ska slå nya rekord i år tydligen. och samtidigt har människor mage att klaga över den ekonomiska krisen. De flesta verkar ha väldigt gott om cash. Olof och jag håller som bäst på att vänja oss vid en betydligt mindre summa varje månad :)

Det kostar ju inte mycket att sitta i soffan och njuta av dottern!

Jag tror att Iris tar sitt första språng i utvecklingen nu. Hon har svårt att somna och komma till ro och behöver massor av tröst och gos. Stämmer rätt så bra överrens med detta:

SPRÅNG 1
Vid omkring 5 veckors ålder, ibland redan vid 4 veckor, börjar barnet ta det första språnget. Barnet genomgår en rad förändringar. Bland annat ändras matsmältningen, barnet börjar gråta med riktiga tårar, kan fokusera med ögonen och andas mer regelbundet. Nu kräks och rapar barnet mindre och ofta och kan vara vaket längre stunder.
Inför den stora förändringen blir barnet mera mammigt eller pappigt. Detta varar ibland bara någon dag, men ibland en hel vecka.
Babyn brukar också gråta, skrika och vägra att somna. Föräldrarna förstår ingenting och går kanske till doktorn eller BVC för att kolla. Men förändringen beror alltså på att babyns värld skakas om.

Så kan du hjälpa barnet: Babyn behöver all tröst den kan gå. Att bli vaggad, buren, kramad, smekt och få bröstet hjälper.

Hittade infon här: http://www.familjeliv.se/Foralder/Wiki/a190.html

Vi får se hur länge det varar, en dag eller längre! Imorse ville hon absolut inte få sin bajsblöja bytt och blev alldeles hysterisk på skötbordet. Och minsann om hennes ögon inte fuktades av tårar! Det rann inga tårar men blev absolut fuktigt. Kräks mindre gör hon inte ännu men jag hoppas särskilt på den utvecklingen ;) Jag är redan van, det är inte Olof, han blir fortfarande lite chockad och sur när han blir nerkräkt. Vore dock bekvämt om hon kräktes mindre.

Så vet ni hur jag kommer tillbringa min helg = vaggandes eller ammandes min lilla tös!

Nej då - det är inte jag som går på gym. Det får jag inte på flera veckor ännu...

Plötsligt kom jag på att vi fick ett baby-gym av familjen vi köpte skötbordet av. Jag tänkte att Iris nog är mogen för det nu. Mycket riktigt tyckte hon att det var roligt. I ungefär 15 minuter vilket väl är bra betyg?

Den röda plattan har en spegel i botten som hon gillade. Efter det tillbringade hon mer tid med att titta på stödbenen :)

Fårfällen ska nog tåla att få kräks på sig, ull är så avstötande. Likväl lade jag en liten tvättlapp under då hon nyligen ätit. Det klarade sig och istället fick jag allt på min axel och arm då jag lyfte upp henne efter gympasset! Just nu sitter Iris faktiskt i bärsjalen och jag kan vara på datorn lite. Hon har lite svårt att komma till ro för sin mitt-på-dagen vila idag. Hon har börjat gilla att vara i sjalen och slumra till. Den får inte vara för tight och jag får klä av henne ett lager innan annars blir det för varmt. Det är mycket mysigt att ha henne så nära utan att behöva anstränga armarna! Nu ska jag ta mig något mellanmål.

Igår passerade förbi väldigt fort. Iris hade ännu en "ätardag" så mycket amning blev det. Dessutom var vi på BVC så 2 timmar gick åt till att gå dit, vänta (sköterskan hade kaos i sitt schema) och efteråt amma Iris och så gå hem via ICA för att hämta ett paket. Iris får så fina fina kläder skickade till sig från så många släkt och vänner. Jag är jättetacksam men skäms också för att det är några som jag inte skickat något när det begav sig för dem, för inte allt för länge sedan.

Iris är mer och mer alert när hon har "vaken-tid". Hon söker verkligen kontakt. Skrattar, gör ljud och sprattlar. Vi gör ben-gympa där hon trycker ifrån mot mina lår då jag håller henne upp. Hon tränar huvudet ordentligt när hon ligger på mage. Skulle droppa i näsan med koksalt-lösning igår för hon har varit lite snuvig. Hon protesterade såklart och hon är så stark. 25 dagar gammal! Hur ger man medicin överhuvudtaget till ett äldre barn som inte vill...

Tänk att en sån liten hand har så starka nypor!

Allt eftersom Iris blir större kan promenaderna bli längre. Det är naturligtvis fortfarande ganska omöjligt att förutse hennes nästa behov men det är lite lättare att chansa på att hon sover lite längre och våga sig ut med vagnen. Skulle hon protestera så är det bara att vända. Igår var en underbar solig höstdag och vi kunde gå med vänner vi hade på besök. Runt hela slottsparken hann vi, på en härlig promenad.

Vår vagn som var ett superfynd på Blocket:

Iris odlar sin dubbelhaka och sina tjocka härliga kinder och mår som den prinsessa hon är! Hon har börjat göra gymnastik, trycka ifrån med benen när vi har henne i knät och resa sig upp. Huvudet är långt ifrån stabilt men hon tränar det jättemycket och långa stunder håller hon upp det av helt egen kraft! Skrattet/leendet blir också längre och längre stunder - det är så mysigt. Ett leende förlåter liksom en hel förmiddag av konstant kladd med ett trollslag...