Helgen var trevlig, produktiv och allmänt lyckad... Framförallt så var filmen Stardust helt suverän tyckte både Olof och jag. Vi hade jätteroligt och den är precis en sån härlig saga som jag älskar. Så jag rekommenderar den varmt helt enkelt ;) Nu är jag sugen på att läsa boken och även kolla in annat som Neil Gaiman har skrivit.

Annars har vi hjälpt Astrid med lite belysningsproblem (eller Olof har borrat och skruvat och jag har underhållit) i utbyte mot god räkpaj och rooibos-te med sockerbulle.

Vi var också på IKEA och köpte tyger - efter 1 år i lägenheten är det väl dags för gardiner eller? Jag klädde också om en stol i ett coolare grafiskt tyg i grönt, vitt och grått. Jag visste att jag skulle få nytta av en häftpistol till slut :) Det är dock lite svårt att sträcka tyget och häfta samtidigt så det var tur att Olof ville assistera! Det var roligt och blev fint och jag önskar jag hade fler möbler att klä om...

Efter en intensiv jobbvecka, med en del övertid, ska det bli trevligt att gå ut och ta en öl och så gå på bio ikväll! Vi ska se nya fantasyäventyret Stardust. Jag vet inte mycket om filmen eller boken den är baserad på men jag vet att Robert de Niro, Michelle Pfeiffer och Claire Danes är med och ett par röster på jobbet har sagt att den är toppen. Och en film där en enhörning finns med kan ju inte vara annat än bra ;)

Efter att ha fiskat 2 hela helger i rad lovade Olof att vara hemma i helgen men idag är det tydligen en gäddfisketävling som han inte kunde motstå, det är bara över dagen iallafall... så jag ser fram emot att umgås med honom ikväll och imorgon! Själv sov jag länge idag och har lite att småpyssla med hemma. Hoppas du får en trevlig helg du också!

Det här är en trevlig roman skriven av Anna Gavalda som också precis har blivit filmatiserad, med Audrey Tautou i huvudrollen, vilket är lite roligt eftersom de nämner Amelié från Montmartre i boken. Jag blev faktiskt våldsamt sugen på att åka till Paris när jag läste den här boken. Miljöerna känns realisktiska och lätta att föreställa sig och väldigt franska. Boken handlar om trasiga människor, tillit i relationen till sig själv och andra och såklart ensamhet - hur lätt det är att stå helt ensam i dagens samhälle. Camille bor ensam i en dragigt vindsrum och har en usel relation till sin mor och till mat. Hon blir sjuk och får flytta in hos sin granne, den excentriske Fillibert som har problem med sin familj och sitt självförtroende, och dennes rumskamrat Frank (som missbrukar sex och droger) i en sekelskiftesvåning.

Författarinnan är väldigt bra på att skriva dialoger och få in information mellan raderna som bit för bit vecklar upp karaktärernas bakgrunder och sånt gillar jag. Jag läste ut den under förra helgen då jag åkte buss t o r till Stockholm. Det är en bok som passar att sträckläsa, man blir inte "mätt" på den så att man behöver pausa och den är lättläst och bitvis också rolig (jag kunde inte hjälpa att skratta på bussen). En "feel-good" -bok med djup perfekt för en ledig helg helt enkelt! Jag ska nog se filmen också (jag tycker mycket om Audrey Tautou) så jag kanske återkommer till den här storyn senare...

För den som gillar "Sagor för vuxna barn" som det kallas, så rekommenderar jag verkligen Pans Labyrint (El Laberinto del fauno) av mexikanske regissören Guillermo del Toro. Skådespelarna är befriande okända och mycket duktiga.

Den är fantastiskt filmad, rätt brutal men väldigt bra. Filmen utspelar sig under andra världskriget i Francos Spanien på en gård uppe i bergen. Huvudpersonen är en flicka uppslukad av sina sagoböcker, vars mor gifter sig med en sadistisk officer som gör livet svårt för flickan samt alla i hela lägret, byn och för traktens gerillaarmé. Hon hittar en underjordisk värld i en gammal labyrint där hon träffar en faun...

Finns ute på DVD! Hyr den i helgen, om du inte hade planerat för romantisk komedi förståts ;)

En isländsk författare som skriver mycket trevliga deckare. Jag har fått låna dem av min vän Emma. Det var Indridasons fjärde bok som kom ut på svenska 2003 och det är Glasbruket. Därefter följde Kvinna i grönt 2004, Änglarösten 2005, Mannen i sjön 2006 och så senast Vinterstaden 2007 (som jag ännu inte har läst). De vinner helt klart på att läsas i följd även om det är fristående mordgåtor. Man lär känna kriminalpolis Erlendur och hans kollegor och det händer saker även i deras privata liv naturligtvis. Erlendur är, som så ofta i deckare, en medelålders man som lever för jobbet och har trasiga förhållanden till sina barn. Han är dock inte alkoliserad och man får bit för bit veta hans bakgrund som lett fram till det liv han lever. Det är som sagt bra och mycket trevliga deckare!

Medans jag läser böckerna önskar jag dock att jag hade en isländsk vän så att jag kunde få veta hur de roliga namnen uttalas.

Jag älskar ju gamla Hollywoodfilmer från 40 - 60 talet och har blivit ett stort fan av Audrey Hepburn. Så underbar i bl a Breakfast at Tiffanys och Roman Holiday.

Nu har jag sett musikalen Funny Face (1957) som utspelar sig på modemagasinet Quality i New York och Paris. Släng dig i väggen till Djävulen bär Prada säger jag! Den här redaktören, spelad av Kay Thompson, skojar man inte heller bort och de inledande scenerna i New York med sången Think Pink är helt fantastiska! I Paris är behållningen kläder designade av Givenchy och miljön i allmänhet. Det finns ett par konstiga och lite för långa sång/dansnummer med men det gör inget. Kärlekshistorien mellan Audrey och Fred Astaire är söt men samtidigt lite konstruerad. (Mr Astaire är bättre i sina dansfilmer med Ginger Rogers.) Hur som helst en härlig film om man gillar sånt här!!!

En spännande och välskriven thriller/deckare som verkligen engagerar och gör mig förbannad. Titeln på Karin Alfredssons (reporter och journalist som arbetat i Afrika och skrivit för SIDA) debut är dubbeltydig. Varmvattnet är ett samhälle i Västerbotten där huvudpersonen har sina rötter. Samtidigt är det i Zambia som boken utspelar sig, 80 grader på kartan, från våra bekväma liv i Sverige med varmvatten i kranen och mat på borden. Här tar vi rätten till skilsmässa och abort för given medan traditioner, vidskeplighet och kvinnoförtryck fortfarande styr i Zambia. Läkaren Ellen Elg åker regelbundet till landet för att hjälpa till på kliniker och ge rådgivning om hur kvinnorna ska skydda sig mot oönskade graviditeter och mot AIDS. Bredvid så har hon ett nätverk som hjälper unga gravida flickor att göra abort. Under den sista resan är högerkristna abortmotståndare dem på spåren och hon blir indragen i större saker. Det finns också inblandning av läkemedelsindustrins olagliga och oetiska tester i Afrika och det har ju varit ett aktuellt ämne på sista tiden, t ex med filmen The Constant Gardener från 2005.

Boken är högst aktuell, bra och trevlig och jag vill hinna sätta mig att läsa ut den snart! Dock så önskar jag att Karin Alfredsson inte valt deckar-genren, denna historia berör så och det blir spännande iallafall. Nu blir det lite kortfattat och handlingen drivs vidare framåt när man önskar lära känna personerna lite mer och få lite mer synvinklar. Jag förstår hennes utgångspunkt i det att hon önskar "utbilda svenskarna utan att de tänker på det", om Afrika, fattigdom och kvinnoförtryck, och boken är mycket läsvärd!

Den här fina och välspelade filmen fick jag med tidningen Plaza som jag köpte häromdagen. (Jag har tänkt att inte köpa så mycket tidningar men ibland kan jag inte låta bli, jag antar att det är mitt beroende!) Tidningen var också rätt trevlig och särskilt modereportaget inspirerat av The Talented Mr Ripley var ljuvligt. Oj vad jag längtar efter en resa till Italien...

Nu blev det ett stickspår... tillbaka till filmen! Den handlar om ett par med 2 söner som bestämmer sig för att separera och att göra det "rättvist" och dela på allting och förbli vänner. Det går ju inte att separera på ett icke smärtsamt sätt och barnen kommer naturligtvis i kläm. En allvarlig film om ung kärlek, dålig kommunikation, avundsjuka och föräldrar som mer eller mindre bra förebilder! Appropå att filmer ofta är för långa, som jag störde mig på med Pirates-3, den här filmen är otroligt kort (1 h 18 min)! Den ger mersmak och man önskar sig fler pusselbitar och mer bra dialog! Det känns som att jag aldrig är nöjd, hihi, men det är härligt när man sörjer att filmen är slut, det är ju ett gott betyg :)